Dec 4 2014

Bortkastad

I sit now and write you this letter
For I feel I deserved better
Is it that you couldn’t face the day
Is that why you throwed our life away

Our life had just begun
We were having so much fun
I told you I would never desert you
I told you I would not lie
All I asked is that you gave my love a real try

Curator now of broken hearts
Guardian of hopes lacking smarts
True lies sought for broken alibis
Pondered efforts the blind child cries

Sit now and try to read
In soil of love planted I the seed
Hollowed hearts now will bleed
Soul of a child no more I will feed
Words spoken now I heed
Blind leading the blind I will not lead
Sacrificed the day for all good deeds
lucid nights on waited needs

Weep no more my willow tree
Reckless decision made for you and thee
For you, all was not as it seemed
So goodbye to you the summer I had dreamed

Winter approaches with hurricanes thrust
Season gone without acquiring trust
Autumn looms with a chilling touch
Romance fades questioned too much

I will never know what I did wrong
All I did was sing you a love song

Could it be that I wasted the day
Did I throw my love away
A rift in time or a dimple
For now it all seems so simple


Dec 3 2014

Heartbleed

A way station.
The train that leads me to you is only on one side.
The other side has a train that leads me to a galaxy far, far away.

I stand waiting… For what? Another period of life that will lead up to the same way station again, and again, and again…?
I would do that. If you gave me the sign. A sign that you would stay strong in the constant change of emotion, stay vigilant in your pursuit of creating a family with me and our daughter. I would stay.
Cause we are changing with everything within and around us. The currents of change may take us apart for periods of time, rendering us being together with only a small grip, but cannot seperate us without one of us letting go.

I told you once that I made up my mind.
How do you want to live your life? With whom will you find the comfort of love? How do you want to see our daughter grow up?


Aug 30 2014

Remaining equanimous

E`quan´i`mous

Adjective

equanimous (comparative more equanimoussuperlative most equanimous)

– Of an even, composed frame of mind; of a steady temper;
not easily elated or depressed

  I am back.

Back at square one. But this is not the same square. It never is.
Everything is constantly changing. Arising, passing… Arising and then passing again. Rapidly. Very rapidly.

Sometimes, not so rapidly, but still the same fact – Arising, and then passing away after some time.

Why? Because that is the law of nature.
This is the Force.
This is Reality.
The only way to perceive this truth is to train our minds in equanimity. Remaining equanimous to everything.
Reaction is the disease. Observing is the cure. Action is the only way.

Where are you?
Here.
What time is it?
Now.
What are you?
Right this moment.


Aug 12 2014

Theoretical Ambition Manifested

A moment in time, mirrored by our previous experiences.
We exaggerate the chosen situation and make it special, nullifying all the other moments passing through our mind and presence at the same time.

I will let myself miss you. A lot.

Now, is the time to choose. Now, is the time to do it. Now, is the time to become my own personification of representation.

 
You: Renich i lú i erui govannem?
Me: Nauthannen i ned ôl reniannen.
You: Gwenwin in enninath…
You: Ú-‘arnech in naeth i si celich.
You: Renich i beth i pennen?

Aug 2 2014

Kapitlets slut

Förändringen är ständig och livet fortsätter.
Detta är en ständig process, men ändå väljer vi (jag) att värdera vissa situationer olika beroende på hur stor känslomässig inverkan som läggs på oss. Det är fullkomligt logiskt för oss att göra så, då det är dessa situationer som vi är övertygade om att människan drar störst lärdom utav. Åtminstone är detta vad vi tror vi vet.
Vårt undermedvetna tar hand om våra lärdomar. “Det undermedvetna är sätet för våra känslor”, sägs det. Det är även där intuitionen, minnen, fantasier och våra vanor befästs. Vartefter nästan alla våra val vi gör i livet baseras på dessa “undermedvetna” processer som tagit åt oss under åren. En jobbig känsla, som vi inte kan förstå, baseras ofta på något vi upplevt förut som antagligen inte har någonting med nuet att göra, när den väl manifesteras.
Kontrollen över detta är förlorad för längesedan, medvetenheten är det ända som saknas.

 
Jag har känt mig osäker och “kluven” allt för länge nu. Dessa ständiga funderingar, tankar och allt för ofta ofullständiga beslut som bara baseras på oaktsamma reaktioner gör mig galen.
Hur gör djur?
Jag vet vad jag behöver göra nu.

Du väljer ett liv utan mig och allt vad det nu innebär. Även fast du någonstans tror att jag kommer vara kvar.
Ja, jag är här just nu. För henne, eller för dig? Eller för mig själv?

Men sen då?
Sedan för tiden oss vidare. Vidare bortom horisonten av det vi trodde oss vara kapabla till. Vidare bortom denna verklighet vi upplever idag. Mot ensamhet, trygghet, farligheter eller andra relationer med andra människor.
För det är dit vi dras, bortom horisontens mentala motorvägar som bjuder på nya upplevelser. Där slutar vägen och vi stannar upp en stund, ensamma eller tillsammans, men aldrig båda två samtidigt. Vi funderar på vad som är bakom nästa krök, och går vidare utan större medvetenhet mot djupare vatten.
Så brukar det vara… Även om vi “alltid” lär oss någonting.
Jag vill göra detta medvetet. I detta är jag ensam.

Min kropp har känt en liknande känsla förut. Mitt sinne minns och försöker hitta en lösning. Min själ stannar upp och vet vad som kommer att hända.

Jag går automatiskt igenom de bilder som tagits under årens lopp. Både minnesbilder och stunder av kärlek fångade i digitala format.
Här finns det en del av mig som skäms och fyller min kropp av ånger, då jag ser att jag i vissa fall ger full fokus på en annan sak än dig, än er, på ett väldigt omedvetet sätt.
En annan del av mig tvingar mig att acceptera nuet, och är obeskrivligt glad för vad jag fick uppleva och erfarenheten av att bo tillsammans med en sådan fin varelse som sedan blev två.
I slutändan omfamnar förändringen som ett tecken på framgång. Där jag lever i känslan av att växa till något annat.

 

Är detta början på en förändringens höst? Eller är detta slutet av en kärlekshistoria och dess innehåll?
I all den smärta jag bär i mitt bröst hittar jag en förståelse jag aldrig haft förut. Jag väljer själv det första alternativet så klart.


Apr 1 2014

Verklighet eller fiktion

wired_by_macrebisz-d4f2uee

 

Vad är verklighet? Vad är fiktion?

Vad är fikon? Finns det ett samband? Ja, vi är alla fikon. Skrumpna små kärnor av skinn som försöker anpassa sig i en värld av tyngdkraft som hela tiden drar oss nedåt. Nedåt åt vad?
Nedåt åt begynnelsen, åt uppvaknandet. Åt naturen. Och vi stretar emot, varje sekund som går. Stunder av klarhet gör saken till en bagatell… För att sedan filtreras bort i en värld av.. Brus.

Vi är fast i bruset. Vi har blivit bekväma i det. Det finns till och med något som heter bekvämlighetsbrus:
Bekvämlighetsbrus (eller bekvämlighetston) är ett artificiellt bakgrundsljud som används i radio– och trådlös kommunikation för att fylla i tystnaden

 

Är jag fast?
Senaste tiden har mitt liv gått ut på att nå ett stadium av Hyper på dagen, för att klara av och orka med allt som skall göras, för att sedan dyka ner i ett stadium av Hypo, inför sömn och avslappning som ska ske på natten. I övrigt så har jag inte prioriterat natt sömn eller dylik återhämtning för min kropp.
Vad har detta för konsekvenser?
I slutändan så tror jag inte det är handlingarna i sig som kan medföra dålig karma, eller rättare sagt; en lidande livslust. Jag tror att det är fixeringen och tankarna som kan komma och fastna, som är risken med att man sover för lite samt ständigt utnyttjar yttre faktorer för att vara “pigg” eller “chilla”. I sin tur kommer detta påverka min relation till allting i livet.

Jag antar att det bara finns en lösning på det här just nu.


Feb 25 2014

Protected: Overflow

This content is password protected. To view it please enter your password below:


Feb 12 2014

Visionary Art

Alex Grey – Visionary Art

Click on the above link in order to travel to the art of humanity.

 

Artists Hand, by Alex Grey