Hur värderar man frihet?
Hur värderar man integritet?
Hur värderar man värdet från första början?
Jag vet inte hur. Jag tror jag vet det jag känner, och det jag känner känns så oerhört mycket. Så mycket att jag skulle dö den honorabla, men vettvilliga, död som jag dömmer mig själv till.

Kan jag med tredje ögat se min frihet i alla ting?
Kan jag med karma och mina känslor känna min integritet uppfylld? Eller åtminstone skapa illusionen av det?

Jag är en väldigt tänkande och kännande man. Jag gillar att (i varje fall försöka) ha koll på saker och ting, att ha rutiner och speciellt att känna en frihet i livet. Den abstrakta friheten. Jag gillar den, även fast den är diffus.
Jag öppnar armarna mot en spiritualitet samtidigt som min världsbild blir uppochner. Det finns egentligen ingen återvändo, men det finns alltid ett val. Mitt val är att stå fast. Stå fast vid min världsomseglande idé. Med rätt förutsättningar.
… Och allting ändras. Fantastiskt nog. Förändringen är den ständiga nämnaren och den ständiga påminnelsen.
Där finner jag också trygghet, om jag väljer att skapa den där.