Det finns inga ord och eller enkla beskrivningar som känns tillräckliga för att ge uttryck till dessa känslor.

Saknaden till dem jag älskar. Känslan inför att åka bort. En cocktail av skuld, spänning och . Möjligheterna som uppstår. Utmaningen som kommer med uppgiften. Den intima gemenskapen som uppstår med tidigare okända människor.

En del av mig känner att det inte känns rätt mot min familj. Att det känns egoistiskt. På vissa sätt så är det kanske det också. Samtidigt så är ingenting svart eller vitt. Det finns en nyans där jag har en vilja att hjälpa människor och att bli en “bättre” människa själv. En drivkraft att växa som person och verkligen utmana de sidor hos mig själv som jag upplever kan bidra till att jag blir den jag vill vara.

För mig är det närmast förklarat en spirituell resa, där jag bär med mig frön som jag ämnar att vattna med näring från ett sinnelag som kan bidra till att utveckla mig som person, som vän, som pappa och som partner.

May the force be with us